Vi brukar åka till Alanya i Turkiet på semester! Första gången vi var där var 2001. Då åkte vi hela familjen, vår yngsta son var 7 år då. Nu har vi varit där några gånger och lärt oss hitta hyfsat bra, man har sina små smultronställen och nya vänner får man hela tiden!
Jag har min frisör där och trots att det ibland kan vara svårt att förklara på knagglig engelska hur jag vill ha det, så får han till det varje gång. Han fixar ögonbrynen samtidigt, plockar dem med tråd och sen färgar. Superskicklig! Även hans fru, som är från Holland, jobbar också där, så go och fin tjej. Hon får göra manikyr och pedikyr!
När vi var där 2014 så var vi ute och gick på kvällen, så som vi gör alla kvällar när vi är där. I alla fall så hittade vi ett litet café en liten bit från själva turiststråket. Jag kikade lite försiktigt för jag var osäker på om det var ett café och om det var öppet. Då tittar en äldre man ut genom dörrspringan och vinkar vänligt in oss, "please". Så vi gick in och satte oss. Där inne fanns inte en enda turist, bara en massa glada och trevliga turkar eller kanske kurder. Caféet såg inte ut som ett "vanligt" café med bord och stolar, utan det var mer som ett vardagsrum med sköna fåtöljer och soffor. Det kändes som att vi hade hamnat hemma hos någon, privat. I alla fall så skulle vi prova en latte macchiato, de smakar olika från ställe till ställe tycker jag. Efter en stund kom han in med våra lattes och jag säger bara, herregud så god den var! Man blev alldeles salig av den goda smaken! Vi drack upp våra latte, betalade och skulle traska tillbaka till hotellet, lyckosaliga båda två. Vi bestämde att vi måste besöka honom igen innan vi åker hem. Dock så la vi aldrig adressen på minnet och hittade först inte tillbaka dit. Vi försökte fråga oss fram, men ingen visste vad vi menade. Vi gick gata upp och gata ner, men det var som om caféet inte fanns längre. Sista kvällen dock så hittade vi dit. Jag blev överlycklig och gubben också, för han sken upp som en sol när han fick se oss! "Same" var allt jag sa och vi fick dessa goda lattes igen!
2015 åkte vi tillbaka till Alanya igen, fast denna gången låg hotellet på Cleopatra sidan. Jag hade sagt till mannen att jag måste tillbaka dit, minst en gång! Och denna gången var det lättare att hitta för gången innan så tog jag kort på utsidan av caféet. Och oj, gissa om han sken upp när vi kom! "Welcome friend" och vinkade in oss. Han tittade på mej och frågade: "same?", "yes, please" svarade jag och han kom ihåg precis vad vi hade druckit tidigare! Sånt är kul och väldigt uppskattat av oss. Han kan inte många ord engelska, men det funkar utmärkt ändå!
Vi gjorde ytterligare en resa 2015, men då bodde vi i Avsallar, ca 2 mil innan Alanya! Ett litet vackert ställe. Vi tog enkelt bussen in till Alanya ibland för att träffa vänner och besöka våra smultronställen.
Vi har besökt mannen och hans café några gånger nu och i augusti är det dags att åka ner igen. Jag har några saker som jag måste göra, besöka salongen och fixa håret och naglarna, besöka mannen i caféet (minst 3 gånger 😊) besöka en vän i hans klädaffär och köpa jeans, hälsa på en annan vän om han är i Alanya då och sist men inte minst, äta på vår favoritrestaurang! Om jag inte har helt fel så ligger hotellet som vi ska bo på denna gången inte så långt från restaurangen! Personalen är minst lika fantastisk som maten!
Naturligtvis ska vi göra hamam och nån massage också, speciellt den med varma stenar!
Jag kan varmt rekommendera Alanya, ett underbart ställe!
4 kommentarer | Skriv en kommentar